Imorgon lämnar jag Malmö för det lagom spännande
betessläppet i Vimmerby. Mina två kusiner är som varje år osunt uppspelta. Det är något obehagligt över att dessa trettioåriga män (tvillingar dessutom) precis som kossorna ser vårens betessläpp som årets höjdpunkt. Hade de fått bestämma hade midsommar, julafton, påsk; ja alla högtider varit betessläpp. Det låter kanske orimligt, men för dem är denna dag en högtid i den meningen, jämförbar med påsk och midsommar. Och hela jävla släkten tvingar de som vanligt med!
Efter vi har sett kossorna skutta omkring i gräset i någon timma och pratat om ”hur söta de är”, ” hur trevligt det här är” och ”hur det här ska förbli tradition i vår släkt generation efter generation” förflyttas släktkalaset till ett litet förfallet torp i närheten av denna bondgård, som min ena kusin har köpt för närmare en halv miljon endast för denna dag om året. Ja, ”imponerande hänfört” som Philosophen sa.
Är det någon mer än mig som måste tvingas uthärda denna betesläppsdag tillsammans med släkten? Och i så fall, hur ser du på denna märkliga företeelse och hur skiljer sig din attityd ifrån min? Själv tycker jag inte om djur, och allra minst kossor, och kan inte alls förstå hur någon kan charmas av varelser med så själlösa ögon. Jag litar lika lite på dem som jag litar på Bruno i sociala sammanhang (han ska alltid förarga någon, ofta mig, med sina märkliga kommentarer och utspel).
Imorgon lämnar jag Malmö för det lagom spännande betessläppet i Vimmerby. Mina två kusiner är som varje år osunt uppspelta. Det är något obehagligt över att dessa trettioåriga män (tvillingar dessutom) precis som kossorna ser vårens betessläpp som årets höjdpunkt. Hade de fått bestämma hade midsommar, julafton, påsk; ja alla högtider varit betessläpp. Det låter kanske orimligt, men för dem är denna dag en högtid i den meningen, jämförbar med påsk och midsommar. Och hela jävla släkten tvingar de som vanligt med!
3 Comments:
Jag håller med! Betessläpp är sannerligen ingen höjdare. Jag har inte varit på något sen fiaskot 2003.
Fiask och fiasko. Gillar man att se skuttande kor var det kanske ett fiasko. Själv tyckte jag 2003 var det bästa betessläppet hitills. Kanske främst eftersom du följde med, men även för att jag fick se mina kusiners snopna miner när kossorna hellre stannade kvar inne i ladan än sprang ut på grönbetet.
Förresten får du det att låta som att du inte varit intresserad av att följa med på betesläppet sedan sist. Så är det väl inte? Anledningen att du inte följt med beror väl främst på mina kusiner som vägrat dig plats i vår hyrbuss?
Och för er andra som läser detta kan jag berätta att mina två kusiner har projicerat sin ilskan efter "fiaskot" 2003 över stackars Philosophen.
I vår släktlag kan följande punkt återfinnas.
"Utbölingen som ett år kom tillsammans med vår märkliga Herr Werkmäster är bannlyst från våra släktträffar sedan han skrämde kossorna under betessläppet 2003".
Orättvist, jag vet. Att starta konflikt med "tvillingarna kärlek" som mor kallar dem är dock dömt att sluta olyckligt. Jag avstår mer än gärna.
Kan man kalla det något annat än ett fiasko? I alla fall inte för undertecknad. Kanske var mina förväntningar för högt ställda, kanske visste jag inte riktigt vad jag borde ha förväntat mig. Händelseutvecklingen var ju allt annat än förutsägbar.
Jag tycker f.ö. att det är imponerande att du kan vara så lugn och sansad som person med en sådan disharmonisk släkt! En klippa i ett rasande hav. Och nej, jag har inget större intresse av att följa med på framtida betessläpp just med den Werkmästra släkten. (du, din mor och faster Katrina självklart undantagna. Mycket för att ni är de enda som jag stött på av din släkt som inte delar tvillingarnas nästan obehagliga entusiasm för kor (framförallt om man betänker att ingen av dem sysslar med jordbruk)).
Post a Comment
<< Home