En förberedelse.

När nordens Anakreon badade i brunnviksbadet, vad gjorde musikens Dvalin då? har börjat ta form. På något märkligt vis har mina sjukhusbesök triggat min kreativitet; sporrat mig till att göra avtryck. Vem vill väl dö och bara lämna ett virrvarr av ofixerade kolteckningar och oläsbara anteckningar efter sig? Det gör ingen människa odödlig, tyvärr.

Dagen är den 27:e januari och året 1756. Mitt namn är Carl Michael Bellman och jag är femton år. Ännu inte den nationalskald jag en dag kommer att bli, ännu inte "Nordens Anakreon". Jag studerar fortfarande och det kommer att dröja två år innan jag debuterar som religiös diktare, och många fler innan jag börjar mitt skrivande av Fredmans epistlar. Idag är jag tyvärr ganska ointressant jämfört med den pojke som bara för några minuter sedan föddes i Salzburg. Medan jag sitter här i min takvåning på björngårdsbrunnsgränd och studerar tyska har den nyfödda Wolfgang Amadeus Mozart redan börjat sitt symfonibyggande genom sitt babyskrik och joller. Om sex år har han sin första konsert färdigskriven, och om tolv år Bastien et Bastien! Vad gjorde jag när jag var tolv år? Vad gjorde jag?

Mozart 24/7

I dessa vemodsdagar efter beskedet om min systers kritiska mögelsvampsinfektion tackar jag gudarna för fyndet av SRs geniala initiativ till en Mozart-radiokanal! Även om min syster inte alls förstår sig på vår Worferl kommer åtminstone jag få ut mer av de beklämmande sjukhusvistelserna. Och så avslappnad jag kommer att vara när Mozart som samtalsämne alltid kommer att ligga på mina läppar; inlindad i en naturlig bädd av väntan med hans kompositioner alltjämt ljudande ur min bärbara hypermoderna datormanick jag snart ska inhandla.

SR Mozart