"Den som vänta på något gott, han vänta ibland för länge, men ibland regna skatter"

Länge har jag och Werkmäster varit borta från cyberrymden! Och har det inte blivit lite dunklare här på internätet så säg? Skämt åsido, nu är vi i alla fall tillbaka. Kortfattat har jag spenderat de senaste veckorna med att samla inspiration och stoff till det som ska komma att bli min debutroman. Det hela känns mycket bra. Jag åkte buss ned till Prag och flanerade runt i en vecka. Vad billigt där är! Och vad inspirerad man blir! Tyvärr innebär det att jag har så in i belsebub mycket att ta igen i skolan, omtenta efter omtenta. Jag är dock vid gott mod, även om CSN har börjat knorra! Behöver väl en skald något annat att leva på, än kärleken till ordet och en vacker kvinna? Det förstnämnda har jag, och det sistnämnda ger sig nog med tiden...

Werkmäster låter förresten hälsa att han snart ska skriva igen. Han har varit väldigt engagerad i insamlingen till restaureringen av Carl Michael Bellmans första instrument, en klockcister som enligt fiolbyggaren Lars G Lundell är i "bedrövligt skick". Tydligen så ska det ha skurit sig lite mellan honom och Bellmansällskapet som tillsammans med Visans vänner och 1700-talssällskapet Par Bricole (som Werkmäster sedan länge har hyst agg mot) sköter insamlingen. Men han får berätta mer om det själv!

Aurevoir, fränder!